Ett minne blott av jorden...

I en genomskinlig dimma

Jag vände mig om hastigt, igen. Första gången fanns det ingenting i mig som litade på den bild mina ögon registrerade. En sanning som inte kunde vara. Dimman omkring gjorde konturerna alltmer svåra att utskilja. Jag stod fixerad, kände kontrasten mellan den frusna vinden och mitt inre som pulserade. Blundade hårt och lät ögonlocken glida upp. Långsamt. Jag såg henne där på stenen, och hade det inte varit för att jag hörde den ängslan som tårarna bekämpade, hade jag återigen inte litat på mina ögons avbild.

Vad gjorde hon här? Med armen som stöd mot den flata stenen, vilade hennes kropp på sidan. Hon andades lugnare nu. Den tyglösa armen flyttades rytmiskt i takt med att en stenbit rullade under hennes fingrar. Hon hade inte upptäckt mig ännu. Jag kände mina egna tårar söka en väg ner för mina kinder. Där på ängen stod jag, med gravfältet bakom mig och med en kropp som inte gick att flytta. Jag ville springa fram till henne och säga att allt skulle bli bra. Att jag visste det.

Vinden drog med sig rostbruna löv som cirkulerade runt mitt hår. Dimman hade tjocknat och jag hörde inte längre flickan. I tron om att hon gett sig av gick jag med svaga steg mot den sten där hon legat. Platsen var välbekant men mer igenvuxen än jag mindes den. Den platta stenen mitt ute på ängen var knappt framträdande. Jag satte mig ner och tog upp stenen som flickans fingrar rullat. Den vilade i min hand när jag blickade ut över ängen som mer och mer framträdde som en skogsdunge. Björkarna växte höga och det svepte i grenarna när löven inte längre kunde skydda dem från vinden.

- Är du inte varm? frågade flickan som dröjt sig kvar i närheten.

Medan hjärtats rytm återgick till ett behagligt tempo, iakttog jag hennes fingrar som drog bladen från en prästkrage.

- Vad gör du här? svarade jag och såg in i de tårdrypande ögonen.

Hon sträckte fram sin hand mot mig och strök bort en droppe som var på väg mot min mungipa. 

- Jag påminner dig bara, sa hon och log svagt. 

- Tack, viskade jag.

Jag hörde någon ropa hennes namn. Och såg hur konturerna av henne försvann i samma stund som dimman lättade. Jag visste vart hon var på väg, in i hennes mjuka famn. Utan att känna hur frosten rev min hud, andades jag ut och slöt mina ögon. Där på stenen låg jag kvar en stund med resterna av blomman i min hand. Aldrig skulle jag glömma den där flickan som upplevt det genomskinliga, det färglösa droppandet som trängt in i hennes oskuld. Men minst av allt skulle jag glömma alla hennes likar, som lever i det genomskinligas värld utan någon som helst begäran.

Mina andetag blev svagare och jag drog upp knäna mot bröstet. Framför mig dröjde bilden av flickan kvar. Plötsligt hörde jag steg som bröt det frostklädda gräset och kylan ruskade om mig när någon återigen ropade hennes namn.

- Så här är du! Jag tänkte att vi skulle åka hem nu.

De starka armarna lyfte upp mig och hans livfulla läppar omslöt mina. Ur min hand föll en prästkrage, och det sista jag hörde var ljudet av sten som möter sten.        

•  Har påbörjat ett långsiktigt mål som går ut på att komma i form och tappa några kilon. Det hela började nog med att jag anmälde mig till Kretsloppet, en mil ska alltså springas den 14/9 (inte långt kvar nu...) Jag fick ett 8v. schema av en kollega på skolan där jag jobbade en del i våras, och som tidigare nämnt har det blivit många springturer denna sommar. Jag som tidigare inte sprungit längre än 5 km tycker nu att den sträckan är kort, och jag vet att det inte kommer bli några problem att genomföra milen (har sprungit milen en gång i somras på 56 min). Till Kretsloppet går jag in med målet att springa under 60 min, då är jag riktigt nöjd, men oavsett tid så är det själva genomförandet som är det viktiga. Efter Kretsloppet är planen att jag ska släppa fokus på springningen något och variera löpträning med simning och att träna styrka och pass på Friskis, för som jag inledde är ju detta ett långsiktigt mål. Jag räknar inga kalorier, jag svälter mig inte och jag vill inte bli pinnsmal! Min inställning är att äta ofta och bra, har t.ex. nästan slutat helt med att äta bröd, ersätter det med knäckebröd och gärna stekt ägg till. Inga förbud utan bara en sund inställning. Tränar hellre mer än ger upp god mat! Och för att avsluta denna punkten ska jag konkret beskriva hur jag tänker med vikten: Startade på 72 kg och är 172 cm lång, väger nu precis under 70 och har som mål att stanna vid 67 kg. 

•  Varför är det nu då dags att komma i form? Jo, för att det blir bröllop på midsommarafton nästa år. VI SKA GIFTA OSS! Och det ska bli skitkul! Har börjat planera så smått, kyrkan är bokad, festlokal bokad, börjat drömma om spektaklet, skissat på gästlista och här kommer lite inspirationsbilder: (snacka om vuxenpoäng)

•  Vissa säger Svart och Vitt eller Katt och Hund. Jag säger Sommar och Lägenhet. Att bo i lägenhet på sommaren är inte roligt. Min framtida idyll börjar bli allt mer klar i min fantasi. Jag vill köpa en gård som gärna är byggd på 1800-talet och ligger på lagom avstånd norr om Borås. Tillsammans ska vi renovera gården och göra den till vår egen, dock får gärna de stora sakerna så som tak, värme mm redan vara gjorda... Jag ser framför mig ett stort lantligt kök med vedspis och gamla möbler, ett rymligt hus med plats för 2-3 barn, en trädgård som vi kan gå och pyssla i, plantera vackra rosor och fruktträd och odla grönsaker. Sen måste det också finnas en lada som har plats åt Gandalf och Bilbo med flera. Ja, alltså våra getter! Kanske är jag konstig men det enda djuret jag är sugen på att ha efter katt är några getter... Åh, vad jag längtar!!!

• Under det kommande året ska jag också komma ut som nyutexaminerad lärare, börja jobba och tjäna pengar. Känns faktiskt förbaskat skönt. Planen är att läsa en termin svenska som andraspråk till våren samtidigt som jag vikarierar så mycket som möjligt, och att söka jobb till hösten 2014.