Ett minne blott av jorden...

Nu är jag på G efter ett härligt pass på Friskis.

Vart har den här veckan tagit vägen? Och varför går dagarna så fort? Idag gick jag upp kl 08:30 för att tvätta och helt plötsligt var klockan 12:30, då var det bara att packa ihop sig och promenera in till staden för att kika in höstmarknaden...

Det är iaf skönt att det är fredag!

Långsamt och estetiskt vackert provocerade inledningen mig, med en känsla av att hålla på lite för länge och vara aningen kufisk. Precis det där som jag egentligen gillar...

Vidare öppnades ett humoristiskt och tragiskt tidsflöde på sin väg mot undergången. Ett psykologiskt töcken inlindade händelseförloppet och karaktärerna, låt oss kalla det en omedveten universal påverkan av det som komma skulle...

Så nära och så långt ifrån. Med brutal ärlighet och dold sanning som kommer ikapp. Och stråkarna, det klassiska. Så gripande!

Kirsten Dunst är magnifik i sin gestaltning av Justine. Lika storartade är scenerna, bilderna och symboliken, där varje detalj går att återkoppla. Som ett universums pussel som läggs med lätta händer för att slutligen, plötsligt och väntat, sprängas i oändliga mikroskåpiska bitar. 

Trots att slutet är givet redan inledningsvis, blir det avslutande mörkret ett personligt klimax. Och när ljusen återigen tänds i salongen cirkulerar en difus känsla av att du bara vill sitta kvar där för dig själv, för din egen existens skull samtidigt som stråkarna dör ut i ditt inre.

 

Idag är en ledig dag. Det tycker vi om!

Började med att kolla på några idol avsnitt på tv4play, sedan instruerade jag en vän hur man dödar en spindel utan att komma nära den. Går också här hemma och plockar lite, förhoppningsvis ska det glänsa lite här och var om en stund.

En hårtvätt står på schemat, samt ihopslängning av någon sorts köttfärssås. Är sugen på våfflor också med grädde och sylt, det blir nog en uppgift för morgondagen.

Innan dagens slut ska en äppelpaj transorteras till det hus där kattungarna bor, sedan avslutas denna lediga dag som vi tycker så mycket om på Röda Kvarn med en god vän och förhoppningsvis en bra film - Melancholia.

Går runt med något i kroppen som varken vill bryta ut eller försvinna...

...födda 12/9 2011

1990 - Tittade ut

1991 - var arg och sur

1992 - fick nog en nalle

1993 - åkte i vagn

1994 - började bli envis

1995 - började bli stor

1996 - träffade en vän för livet

1997 - bad om mer läxor

1998 - lekte affär

1999 - älskade Öland

2000 - fick kattbebisar

2001 - började bli större

2002 - åt pasta, prinskorv och majs varje torsdag

2003 - bråkade lite

2004 - spelade Super Mario

2005 - blev kär i kärleken

2006 - blev kär på riktigt

2007 - vann SM-Guld

2008 - blev stor

2009 - förlovning, tog studenten och började skolan

2010 - ville flytta, tävlade internationellt

2011 - blev sambo, slutade drilla och påbörjade framtiden...

Imorgon är det en ovanligt vanlig dag - någons födelsedag. Dagen ska spenderas på anna ort, i höga höjder och bland vattenfall som snurrar...



(en ledtråd)

...kan ibland vara lite märkligt. Det är drömmarna jag tänker på, mina drömmar. Inatt drömde jag att en person jag känner dog, sedan i drömmen drömde jag att jag hade drömt att han dog. Så då skulle jag i min dröm berätta för hans mamma att jag hade drömt att han hade dött. Fattar ni? Jag vaknade alltså imorse och hade drömt att jag hade drömt att en person hade dött. Det händer ofta att jag är medveten om i min dröm att jag drömmer. Ibland är det lite spännande, jag kan kliva över gränser i min drömvärld. Och vissa nätter drömmer jag ingenting som jag kan komma ihåg. Andra dagar vaknar jag full i skratt då jag ständigt förundras över hur mitt huvud binder ihop händelser och personer i min omgivning till de mest ofattbara drömmarna. Osammanhängande. Drömmande. Vad drömmer du om inatt?

• Denna veckan har varit intensiv punkt

• Imorgon behöver jag pusta ut utropstecken

• Det ska jag göra genom att kolla på Friidrotts VM kommatecken fika med goda vänner kommatecken kolla på fotbollskvalet samt äta god mat tillsammans med han den paradisiska och de två bästa utropstecken

Myror i brallan? Nja, mer likt ett stimm av ettriga, små fiskar i skallen. Eller käkar som omedvetet trycks samman i interaktion med en panna som drar ihop sig envist, som i korta hyperventilerande andetag. Du dyker upp när jag som mest anar det och när jag som minst förutser det, regelbundet...


...oregelbundet, ovälkommet. Men jag är nog van.

Titta Ellen, det går (om man är Japan)! Ca 0.35 in...

 

Men, men, va? Nej, varför?

 

 

 

- Och där sjönk mysfaktorn rejält.

Sitter och myser framför Friidrotts VM. Och 100m finalen börjar närma sig...