Ett minne blott av jorden...

Nu är du född blogg, och här kommer min dopförklaring; en dikt skriven våren 2008:

Ett minne blott av jorden

 

Du finner mig i män, i kvinnor och i barn.

Jag väter deras ögon och dödar deras dag.

Ett minne blott av jorden, som aldrig varit fri,

Jag lämnat kvar att drunkna i vätska och panik.

 

Barn jag bemöter med framtidsförstöring.

Jag sopar, jag svider, jag spränger.

De nästas hopp jag förlöser,

för att besinningslöst driva deras floder till uttorkad mark.

 

Vår luft är spridd av gifter.

Jag lämnade dem där.

De rensar och förintar,

och sprider min misär.

 

Jag gömmer mig i tankar, i kläder och i krut.

Mina vanor kommer från de flesta,

historiska beslut.

 

Du fladdrar först av ängslan,

men törstas av min hunger.

Din önskan är ej lyhörd.

Jag laddar mitt gevär.

 

Du kan kalla mig världens ondska,

Guds glömska.

Ett snedsteg i tidernas begynnelse,

som överlevt färden i tidens ådror.

Du kan önska dig min bortgång, min förintelse, min död.

Men glöm ej att det var du som en gång gjorde min röst hörd.

 

Jag finns i allt som jorden bemärkt,

i dig och dina barn.

Jag väter deras ögon och dödar deras dag.

Ett minne blott av jorden, som aldrig varit fri,

Jag lämnat kvar att drunkna i vätska och panik.