Ett minne blott av jorden...

Jag färdas ömt,
i en vagga av ek;
där utanför finns vind, finns liv,
finns du.

Jag reser mig upp,
i en obekant omgivning;
där i närheten finns lycka, finns omsorg,
finns ni.

Jag driver förbi,
i en tid ej gripbar;
där runtom finns utveckling, finns makt,
finns tvivel.

Jag stannar upp,
i ett svidande virrvarr;
där omkring finns hav, finns regn,
finns tårar.

Jag springer omkull,
i en ojämnhet av tvekan;
där någonstans finns blod, finns krig,
finns död.

Jag färdas ömt,
i en kista av ek;
där inuti finns sorg, finns kärlek,
finns jag?