Jag önskar ofta att jag tog mig mer tid till att läsa böcker, jag älskar att läsa böcker. Det är lite samma känsla som när man tränar, tankarna rensas och fokus är fast på det som händer just i ögonblicket. Jag vill läsa allt möjligt, deckare, klassiker och Harry Potter på engelska för att nämna några.. Jag önskar att jag hade mer tid!
Det finns något annat som drar i mig, som vill fram men som sorteras bort i allt det vardagliga - skrivandet. Jag önskar att jag hade mer tid till att skriva. Och då syftar jag på skönlitterära och poetiska texter. Nej, vad skriver jag nu? Jag önskar inte att jag hade mer tid, för det har jag, jag önskar att jag använde min tid bättre, sorterade, prioriterade. Fast.. Kan jag inte få strunta i allt som kallas måsten och bara vara, bara läsa, bara skriva och vara mig?
Västerbottenostpaj med kantareller. Till det serveras pilgrimsmusslor och räkor, prosciutto (italiensk lufttorkad skinka) och marinerade kronärtskockor. Dryck: Vitt vin.
Vart har den här veckan tagit vägen? Och varför går dagarna så fort? Idag gick jag upp kl 08:30 för att tvätta och helt plötsligt var klockan 12:30, då var det bara att packa ihop sig och promenera in till staden för att kika in höstmarknaden...
Långsamt och estetiskt vackert provocerade inledningen mig, med en känsla av att hålla på lite för länge och vara aningen kufisk. Precis det där som jag egentligen gillar...
Vidare öppnades ett humoristiskt och tragiskt tidsflöde på sin väg mot undergången. Ett psykologiskt töcken inlindade händelseförloppet och karaktärerna, låt oss kalla det en omedveten universal påverkan av det som komma skulle...
Så nära och så långt ifrån. Med brutal ärlighet och dold sanning som kommer ikapp. Och stråkarna, det klassiska. Så gripande!
Kirsten Dunst är magnifik i sin gestaltning av Justine. Lika storartade är scenerna, bilderna och symboliken, där varje detalj går att återkoppla. Som ett universums pussel som läggs med lätta händer för att slutligen, plötsligt och väntat, sprängas i oändliga mikroskåpiska bitar.
Trots att slutet är givet redan inledningsvis, blir det avslutande mörkret ett personligt klimax. Och när ljusen återigen tänds i salongen cirkulerar en difus känsla av att du bara vill sitta kvar där för dig själv, för din egen existens skull samtidigt som stråkarna dör ut i ditt inre.
Började med att kolla på några idol avsnitt på tv4play, sedan instruerade jag en vän hur man dödar en spindel utan att komma nära den. Går också här hemma och plockar lite, förhoppningsvis ska det glänsa lite här och var om en stund.
En hårtvätt står på schemat, samt ihopslängning av någon sorts köttfärssås. Är sugen på våfflor också med grädde och sylt, det blir nog en uppgift för morgondagen.
Innan dagens slut ska en äppelpaj transorteras till det hus där kattungarna bor, sedan avslutas denna lediga dag som vi tycker så mycket om på Röda Kvarn med en god vän och förhoppningsvis en bra film - Melancholia.
Det finns en maträtt som jag gillar sådär lite extra! Testa om ni har lust:
Flygande Jacob Ugn: 200 grader
Du behöver:
1 st grillad kyckling 2st paket bacon ca 5dl grädde 2st bananer jordnötter chilisås curry ost
Gör såhär:
1.) Rensa kycklingen och fördela i småbitar i en ugnsform. 2.) Stek bacon och lägg över kycklingen. 3.) Skiva bananerna och lägg i formen. 4.) Blanda grädde och chilisås, häll i blandningen i formen. 5.) Krydda med curry på bananerna. 6.) Riv osten och strö den över det andra i formen. 7.) Häll på jordnötter och sätt in i ugnen. Grädda 15 - 20 min.
I varje människokropp finns en instinkt. Något där innuti som oupphörligt söker efter överlevnad, en human drivkraft; låt oss kalla det levnadsinstinkt. För många är denna levnadsinstinkt mer av ett begrepp än en medfödd förmåga, något som troligen finns där men som aldrig väckts till liv. Varför? Jo, av bekvämliga själ. Denna sorts människa behöver inte kämpa för sin överlevnad, han flyter med i storstadsbrisen och betalar dagligen mer för att komma till arbetet än vad en annan disponerar under en månads tid.
På en annan plats, i samma tid, lever ytterligare en typ av människa, bland tickande bomber och med en sandorkan av drivkraft inom sig. Med hjärtat fullt av stygn är varje minut som passerar en fråga om överlevnad, om levnadsinstinkt. I missär, bland ingenting, helt utlämnad: hungrig, fattig, svag - stark, för där finns en glöd som syr ihop varje hugg som riktas mot själen, som förstår och förlåter, som är mänsklig. Levnadsinstinkten. Vad hade du gjort om du var totalt utelämnad i fullständig lidelse, ensam med kampen att överleva? Du hade tagit av andra, gjort uppror och inte på något sätt haft förståelse för de människor som i sitt överflöd försöker utöva makt över dig. Hur långt hade du då varit beredd att gå?
Vad grundar sig terrordåd, våld och krig i? Islam? Maktberoende? Livsinstinkt? Bristande förståelse? Religion? Skolundervisning? Vem av Guds elever är syndabocken? Kan svaret vara livet, vars instinkt kämpar utan gränser och för varje liv livet släcker sätts ett stygn i det egna hjärtat.
Hjärtat på Gustav II Adolf slutade slå i Lützen år 1632, det får Svenska elever lära sig när de studerar historia. Viktigt sägs det, att känna till sitt lands historia, men historieämnet innehåller så mycket mer: de båda världskrigen, franska revolutionen och Christofer Columbus upptäckt av Amerika. (hur kan en världsdel som redan var befolkad upptäckas?)
Skolan har bland annat som uppgift att uppfostra eleverna till goda samhällsmedborgare. De skickas ut i ett västerländskt, mångkulturellt samhälle, och förväntas uppföra sig bildat och humant. - Alla människor är ju lika mycket värda! (vilket är helt fel, då de människor som jag känner och håller av självklart är mer värda för mig. Vem skulle du rädda ur ett brinnande hus om du fick göra ett val: den dementa okända 92åringen eller din barndomsvän för livet?... Mer om detta en annan gång.) I bagaget har dessa "goda sahmällsmedborgare" alla förutsättningar för att förstå sig på andra kulturer och människor, de har ju läst om världsreligionerna. Just precis, de har läst OM världsreligionerna. Kan man ha en genuin förståelse för andra kulturer utan att ha med sig kunskaper om den kulturens historia, historian som i samspel med religionen har byggt upp och format ett folkslag vars levnadsinstinkter har hållit dem kvar på jorden?
Vad hände i Japan under 1600-talet? Hur levde Mongolerna? Säger Akemenider dig något?
Om rädslan för att förlora greppet om livet driver människan till de mest avskyvärda handlingar, om våld är ett resultat av bristande levnadsförhållanden, vilselett maktbruk och oförståelse människor emellan. Kan då den goda samhällsmedborgaren genom övergripande undervisning förvandlas till någon som läker ihoplappade hjärtan? - Den goda Världsmedborgaren.
...kan ibland vara lite märkligt. Det är drömmarna jag tänker på, mina drömmar. Inatt drömde jag att en person jag känner dog, sedan i drömmendrömde jag att jag hade drömt att han dog. Så då skulle jag i min dröm berätta för hans mamma att jag hade drömt att han hade dött. Fattar ni? Jag vaknade alltså imorse och hade drömt att jag hade drömt att en person hade dött. Det händer ofta att jag är medveten om i min dröm att jag drömmer. Ibland är det lite spännande, jag kan kliva över gränser i min drömvärld. Och vissa nätter drömmer jag ingenting som jag kan komma ihåg. Andra dagar vaknar jag full i skratt då jag ständigt förundras över hur mitt huvud binder ihop händelser och personer i min omgivning till de mest ofattbara drömmarna. Osammanhängande. Drömmande. Vad drömmer du om inatt?
Det ska jag göra genom att kolla på Friidrotts VM kommatecken fika med goda vänner kommatecken kolla på fotbollskvalet samt äta god mat tillsammans med han den paradisiska och de två bästa utropstecken
