Med hjärtat fullt av stygn...
I varje människokropp finns en instinkt. Något där innuti som oupphörligt söker efter överlevnad, en human drivkraft; låt oss kalla det levnadsinstinkt. För många är denna levnadsinstinkt mer av ett begrepp än en medfödd förmåga, något som troligen finns där men som aldrig väckts till liv. Varför? Jo, av bekvämliga själ. Denna sorts människa behöver inte kämpa för sin överlevnad, han flyter med i storstadsbrisen och betalar dagligen mer för att komma till arbetet än vad en annan disponerar under en månads tid.
På en annan plats, i samma tid, lever ytterligare en typ av människa, bland tickande bomber och med en sandorkan av drivkraft inom sig. Med hjärtat fullt av stygn är varje minut som passerar en fråga om överlevnad, om levnadsinstinkt. I missär, bland ingenting, helt utlämnad: hungrig, fattig, svag - stark, för där finns en glöd som syr ihop varje hugg som riktas mot själen, som förstår och förlåter, som är mänsklig. Levnadsinstinkten. Vad hade du gjort om du var totalt utelämnad i fullständig lidelse, ensam med kampen att överleva? Du hade tagit av andra, gjort uppror och inte på något sätt haft förståelse för de människor som i sitt överflöd försöker utöva makt över dig. Hur långt hade du då varit beredd att gå?
Vad grundar sig terrordåd, våld och krig i? Islam? Maktberoende? Livsinstinkt? Bristande förståelse? Religion? Skolundervisning? Vem av Guds elever är syndabocken? Kan svaret vara livet, vars instinkt kämpar utan gränser och för varje liv livet släcker sätts ett stygn i det egna hjärtat.
Hjärtat på Gustav II Adolf slutade slå i Lützen år 1632, det får Svenska elever lära sig när de studerar historia. Viktigt sägs det, att känna till sitt lands historia, men historieämnet innehåller så mycket mer: de båda världskrigen, franska revolutionen och Christofer Columbus upptäckt av Amerika. (hur kan en världsdel som redan var befolkad upptäckas?)
Skolan har bland annat som uppgift att uppfostra eleverna till goda samhällsmedborgare. De skickas ut i ett västerländskt, mångkulturellt samhälle, och förväntas uppföra sig bildat och humant. - Alla människor är ju lika mycket värda! (vilket är helt fel, då de människor som jag känner och håller av självklart är mer värda för mig. Vem skulle du rädda ur ett brinnande hus om du fick göra ett val: den dementa okända 92åringen eller din barndomsvän för livet?... Mer om detta en annan gång.) I bagaget har dessa "goda sahmällsmedborgare" alla förutsättningar för att förstå sig på andra kulturer och människor, de har ju läst om världsreligionerna. Just precis, de har läst OM världsreligionerna. Kan man ha en genuin förståelse för andra kulturer utan att ha med sig kunskaper om den kulturens historia, historian som i samspel med religionen har byggt upp och format ett folkslag vars levnadsinstinkter har hållit dem kvar på jorden?
Vad hände i Japan under 1600-talet? Hur levde Mongolerna? Säger Akemenider dig något?
Om rädslan för att förlora greppet om livet driver människan till de mest avskyvärda handlingar, om våld är ett resultat av bristande levnadsförhållanden, vilselett maktbruk och oförståelse människor emellan. Kan då den goda samhällsmedborgaren genom övergripande undervisning förvandlas till någon som läker ihoplappade hjärtan? - Den goda Världsmedborgaren.
På en annan plats, i samma tid, lever ytterligare en typ av människa, bland tickande bomber och med en sandorkan av drivkraft inom sig. Med hjärtat fullt av stygn är varje minut som passerar en fråga om överlevnad, om levnadsinstinkt. I missär, bland ingenting, helt utlämnad: hungrig, fattig, svag - stark, för där finns en glöd som syr ihop varje hugg som riktas mot själen, som förstår och förlåter, som är mänsklig. Levnadsinstinkten. Vad hade du gjort om du var totalt utelämnad i fullständig lidelse, ensam med kampen att överleva? Du hade tagit av andra, gjort uppror och inte på något sätt haft förståelse för de människor som i sitt överflöd försöker utöva makt över dig. Hur långt hade du då varit beredd att gå?
Vad grundar sig terrordåd, våld och krig i? Islam? Maktberoende? Livsinstinkt? Bristande förståelse? Religion? Skolundervisning? Vem av Guds elever är syndabocken? Kan svaret vara livet, vars instinkt kämpar utan gränser och för varje liv livet släcker sätts ett stygn i det egna hjärtat.
Hjärtat på Gustav II Adolf slutade slå i Lützen år 1632, det får Svenska elever lära sig när de studerar historia. Viktigt sägs det, att känna till sitt lands historia, men historieämnet innehåller så mycket mer: de båda världskrigen, franska revolutionen och Christofer Columbus upptäckt av Amerika. (hur kan en världsdel som redan var befolkad upptäckas?)
Skolan har bland annat som uppgift att uppfostra eleverna till goda samhällsmedborgare. De skickas ut i ett västerländskt, mångkulturellt samhälle, och förväntas uppföra sig bildat och humant. - Alla människor är ju lika mycket värda! (vilket är helt fel, då de människor som jag känner och håller av självklart är mer värda för mig. Vem skulle du rädda ur ett brinnande hus om du fick göra ett val: den dementa okända 92åringen eller din barndomsvän för livet?... Mer om detta en annan gång.) I bagaget har dessa "goda sahmällsmedborgare" alla förutsättningar för att förstå sig på andra kulturer och människor, de har ju läst om världsreligionerna. Just precis, de har läst OM världsreligionerna. Kan man ha en genuin förståelse för andra kulturer utan att ha med sig kunskaper om den kulturens historia, historian som i samspel med religionen har byggt upp och format ett folkslag vars levnadsinstinkter har hållit dem kvar på jorden?
Vad hände i Japan under 1600-talet? Hur levde Mongolerna? Säger Akemenider dig något?
Om rädslan för att förlora greppet om livet driver människan till de mest avskyvärda handlingar, om våld är ett resultat av bristande levnadsförhållanden, vilselett maktbruk och oförståelse människor emellan. Kan då den goda samhällsmedborgaren genom övergripande undervisning förvandlas till någon som läker ihoplappade hjärtan? - Den goda Världsmedborgaren.
